Vad är det för fel på mig? Först längtar jag efter en händig man och nu sitter jag och ler med hela ansiktet åt när mammorna väljer sina killar i Ensam mamma söker. Detta är inte likt mig och lite oroväckande. Någon som har lagt hormoner i min mat kanske? Måste i för sig erkänna att jag log väldigt mycket åt Madelens beslut om att inte välja någon också, så helrätt! Där sitter hon med hela svenska folkets förväntningar på sig och hon kunde lika gärna ha valt en av killarna för tv:ns skull för att sen dumpa den när kamerorna har slocknat (kan sätta hela min lön på att det har hänt förut) men istället så visar hon sig modig och säger nej till båda. Bra gjort! Hon kommer att bli lycklig i livet!

När ska de göra en serie om Ensam tjej utan barn söker, så att jag också kan vara med?