Fick den här kommentaren av "Nyfiken":

Hej! Jag måste säga att ibland är jag så sjukt trött på att vara singel. Dessutom börjar jag få panik då många av mina vänner börjar att stadga sig, dvs flytta ihop med pojkvänner, skaffa barn, hus och hela fadderullan. Nu är jag iofs endast 22 år så egentligen bör jag väl inte ha någon panik alls men ändå så rycker det lite i sambonerven. Men samtidigt på något sätt är det så skönt att vara själv och rå om sig själv, göra det man själv vill liksom.Vad gör du när ensamheten trycker på och du saknar någon? Lite råd tack för du verkar vara en sån "stark singel"..Kram påre

Jag måste börja med att säga att jag blev riktigt smickrad över komplimangen att jag verkar vara en "stark singel". Har aldrig tänkt på mig själv så förut men har grubblat lite under dagen och kan förstå mer och mer hur jag kan uppfattas som så. Många av mina singelkompisar klagar över att de är så ensamma och att de vill hitta någon att dela sitt liv med. Jag har i stället vänt det här med att vara singel till något positivt. Jag har alltid behövt min egentid då jag kan rå om mig själv och inte behöva bry mig om nåt annat. Sen har jag alltid varit en sån som engagerar mig väldigt mycket i mitt jobb och andra saker som gör att jag har fullt upp hela tiden och skulle jag träffa någon så skulle jag ju få planera om hela min livstil och jag vet inte om jag är beredd på att göra det. Om jag är ledig så vill jag kunna sätta mig på ett tåg och bara åka iväg och hälsa på någon eller kanske bara ligga i soffan och inte behöva bry mig om disken som växer. Jag vet att det går om man har någon också men helt ärligt hörrni så blir det mera meck då och det är inte alltid det är ok att bara dra om man har någon hemma som kanske har planerat något annat eller hade räknat med att få träffa dig. Hade faktiskt en disskution om det igår att jag kanske har blivit för van med att vara singel och är det för att det är bekvämt och visst det kanske är så men varför ändra på ett vinnande koncept?

Men för att svara nyfiken på sin fråga om vad jag gör när ensamheten trycker på och jag saknar någon (för visst någon gång så händer det ju). Jag har två alternativ när det händer:

1. Träffa dina vänner. Det kan vara allt ifrån att bara träffas på kvällen och kolla på film ihop eller dela på en flaska vin och sjunga skiten ur dig på Singstar till att boka något kul, längre evangemang, som en resa. Åk och hälsa på folk, ta några dagar ledig och hälsa på syster/bror/kompis eller någon annan du inte har träffat på länge.

2. Gör allt för dig sälv som du inte hade gjort om du hade en sambo som störde hela tiden. Ta på dig dina absolut fulaste myskläder som du inte ens skulle vilja visa för din mamma, köp en gigantisk godispåse och tryck i dig så mycket du vill utan att ha någon som påpekar hur mycket du äter. Hyr en sån där film som du vet att ingen annan skulle tycka vara bra och som du ljuger om när någon frågade vad hyrde för film. Jag älskar till exempel Disney filmer (fast det är i för sig inget att skämmas för) och alla slags high school filmer med B-skådisar du kan hitta.

En sista sak som jag kan tillägga är att mina vänner är A och O i mitt liv. Utan de skulle jag inte ha hälften så roligt som jag har nu och mitt singelliv skulle inte alls kännas så tillfredställande som det gör!

Som ni vet: Jag är singel men inte ensam!