Ok jag läste igenom inlägget innan nu. Anledingen till att jag är så extremt uppröd är för att det känns som om jag alltid ger och ger till livet men aldrig får något tillbaka. Jag har gjort många dumma saker i mitt liv som jag har försökt gottgöra på olika sätt men hur länge ska man behöva gottgöra innan allt blir bra igen? Jag ska alltid vara så bra, så duktig, alltid ställa upp, alltid finnas där och framför allt pliktrogen. Det är inga krav andra har på mig men det är krav jag har på mig själv och de kraven har gjort att jag har fått försaka en hel del saker. Därför kände jag verkligen den här gången att jag inte ville försaka nåt utan att jag verkligen var värd att unna mig nåt. Jag var värd att ta en paus från vardagen vilket faktiskt verkligen är behövligt för mig. Har helt ärligt inte kännt mig helt på G på ett tag och har haft många funderingar på om det verkligen ska vara det här livet går ut på och vad man får ut av allt man gör, och resan skulle nog få mig att komma på banan igen. Och det är därför allt känns så fruktansvärt pissigt nu. För att livet en än gång snuvade mig på att någonting bra. Låter dramatiskt jag vet men jag vet inte hur jag ska förklara det på rätt sätt. Förstår ni på ett ungefär vad jag menar? Det är alltså inte bara så att jag är en barnslig människa som är arg för att man inte får åka utomlands utan det handlar om att resan stod för nåt annat. En symbol för att mitt slit är värt nåt. En morot för att orka fortsätta.

Jag hoppas verkligen ni förstår vad jag menar för annars tror ni säkert att jag är knäpp nu. Och ja, jag vet allt känns mycket värre när man är upprörd och ledsen men det är faktsikt skönt att skriva av sig även om man kanske får allt att låta värre än vad det är. Hoppas ni förstår mig.