Veckans.... oups!

I bland så bara flyger orden ur mig, inte så lätt att stoppa de då. Som i lördags:

Jag sitter med Jills underbart söta men lite runda bebis på armen och känner att armen börjar somna och säger då lite tyst:

- Aj min arm lilla fetto


Vänder sedan på huvudet och stirrar rätt in i Jill som sitter precis brevid mig med frågande blick.

Jill: Vad sa du?


Jag: (tittar ner i marken lite generat) Ingeting...


Sen kom det. Jill som börjar asgarva. Har nog faktiskt aldrig sett henne skratta så mycket och då har jag kännt henne i 10 år. Tillslut kom tårarna som bara rann på henne men då blev jag lite orolig.

Jag: Du blev inte ledsen va?


Jill: (mellan skrattattackerna) Nej jag gråter för att du är så sjuk i huvudet!


Haha japp om man råkar kalla sin kompis bebis för fetto så är det tur att den kompisen är en av sina närmaste och som känner mig utan och innan och som vet att jag säger sånna saker med kärlek! 


       

                       Jag & Dexter som han heter på riktigt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Bloggtoppen.se