Det här måste vara den värsta dagen jag har haft på flera år. Har nog aldrig varit så arg och besviken som jag är nu. Imorse ringde Tyra och Alec och sa att de hade bokat en resa på söndga till Thailand och frågade om jag ville följa med. Efter mycket funderingar så kom jag på att ja, någon gång i livet måste jag också vara spontan och hitta på saker hela tiden. Jag jobbar ju ändå arslet av mig för att kunna spara pengar och semesterdagar men till vad? Jo till att resa såklart eftersom jag aldrig i hela mitt liv har gjort det. Så varför inte nu, även om det är spontant! Lycklig över det går jag till jobbet och samma sekund som jag stiger innanför dörrarna så slår det mig. Fan vi har en stor kampnj på jobbet nu. Soffkalaset som vi kallar det (du får ett presentkort på 20% av värdet på soffan du köper) och under den tiden är det ett litet större tryck än vanligt vilket betyder att vi behövs där, speciellt vi som är säljare. I det ögonblicket förstår jag att jag inte kommer kunna åka! Har nog aldrig blivit så arg och ledsen som då, tårarna kom direkt och de har faktsikt inte slutat sen dess. Jag kommer aldrig komma iväg på en resa, det är ALLTID något som sätter stopp och det är inget jag bara säger det är faktsikt sant. Det känns så pissigt att de flesta i min omgivning nu har eller kommer att resa de närmaste tiden men så fort JAG ska göra något så skiter det sig! Vi hade planerat att åka någonstans i April och jag hoppas att det blir av även fast de åker till Thailand nu. Trist bara att jag alltid har velat åka till Thailland men dit kommer vi inte åka då......

Jag känner att det här kommer bli den deppigaste tiden i mitt liv, jag känner verkligen inte för nåt därför kommer jag nog skita i allt.