Åhnej nr 1:Jag har tappat rösten! Helt och hållet! Jag får knappt fram ett ord. Kan ni tänka er en Marre som inte kan prata. Det är ju tortyr (för mig, paradiset för andra kanske). Inte första gången jag tappar rösten dock, det kan hända ibland. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka det, kan det vara så att jag pratar för mycket?

Åhnej nr 2: Imorgon ska jag ta bort stygnen. Jag vill inte! Vill inte ha de kvar heller såklart men jag hatar verkligen att gå till läkare/sjuksyster/sjukhus och allt som har med det att göra. När det händer något oplanerat så man måste dit så hinner man inte tänka på det innan men nu har jag haft 10 dagar på mig att gå och fundera på det och oroa upp mig. Kan de kanske växa bort med tiden? Råkade slita bort lappen som satt över igår i fyllan och villan och jag kan säga att det var lite större än vad jag trodde. Ok inte jättestort men tillräckligt för att få ett ärr. Ännu ett är på min redan så sargade kropp!



Kommer vara lika rädd imorgon!