Vet inte om det är för att jag är bakis och trött men nu har jag tittat på det här klippet tre gånger och jag gråter lika mycket varje gång. Susan Boyle som sjunger i brittiska talang. Hon är så söt och jag tycker så synd om henne när både publiken och juryn riktigt hånar henne när hon kommer ut på scenen och jag blir så glad när hon börjar sjunga och man riktigt hör hur chockade alla blir. Där har vi tidernas största revanch! Och när hon har sjungit klart och hon bara lyser av lycka och musiken som de har lagt till, jag ryser. Fick inte in det i inlägget så ni får klicka här för att komma dit. Jag ska kolla på det en gång till och gråta lite mer sen ska jag sova. God natt!